Följ med på ett kundbesök

En vanlig måndagseftermiddag på JeWe BUP i Borlänge sitter psykolog Calle, psykoterapeut Örjan och psykiatern Markus Boman samlade runt en skärm. På ytan ser det ut som en genomgång av ännu ett vård-IT-system. Men under ytan handlar det om något betydligt viktigare: hur man kan göra neuropsykiatriska utredningar mindre tungrodda – och samtidigt frigöra mer tid för patienterna.

JeWe BUP är en fristående barn- och ungdomspsykiatrisk mottagning som tar emot barn och unga med ofta komplex problematik. Hit kommer remisser från regionernas BUP-mottagningar, primärvården, elevhälsan – och inte sällan egen vårdbegäran från oroliga familjer. Varje utredning innebär en lång kedja av nybesök, pedagogiska kartläggningar, journalutdrag, tester, skattningar och diagnoskonferenser. Allt ska dokumenteras, struktureras och vävas ihop till ett begripligt utlåtande.

Det är här Careifai Summarizer har blivit en del av vardagen.

Markus börjar inte med att visa “alla funktioner”. Han börjar med nybesöket.

Hur gör ni egentligen idag? Vem träffar patienten först? Vilka frågor ställer ni? När tas beslutet om utredning? Samtalet rör sig snabbt från skärmen till verksamhetens logik: nybesöksbedömningar som görs av olika yrkeskategorier, behandlingskonferensen där verksamhetschef, överläkare och PLA går igenom ärenden, och den ständiga balansgången mellan att göra tillräckligt noggranna bedömningar och att inte fastna i onödig administration.

På skärmen syns inspelade ljudfiler från ett simulerat nybesök. Careifai Summarizer transkriberar samtalen, läser igenom materialet och lägger texten i en mall som speglar strukturen i journalsystemet. Från början hade mallen byggts nästan “för lojalt” mot Cosmic – med många smala rubriker: fysisk aktivitet och stillasittande var separata punkter, utvecklingsanamnesen uppdelad i en lång rad delrubriker.

Resultatet blev tydligt när psykologerna började testa: texterna under varje rubrik blev korta, stolpiga och svårlästa.

Runt bordet växer en annan idé fram. I stället för att slavisk kopiera alla detaljerade underrubriker går man mot färre och bredare rubriker, med fokus på tre saker: vad barnet söker för, vilka symtom som framträder, och hur de påverkar vardagen i hem, skola och på fritiden. Punktlistor med aktuella symtom får finnas kvar där de hjälper läsaren, men kompletteras med mer sammanhängande text som faktiskt går att förstå i efterhand.

Det här är typiskt för samarbetet: verktyget anpassas efter klinikens sätt att arbeta, inte tvärtom.

När samtalet glider över till själva utredningarna blir det tydligt hur mycket text som normalt passerar genom handen på en utredare. Journaler från vuxenpsykiatri med hundratusentals tecken. Pedagogiska kartläggningar från skolan. Tester, skattningar, utlåtanden från andra verksamheter. Allt detta ska destilleras till ett beslutsunderlag som går att diskutera i diagnoskonferens.

Careifai Summarizer används här som ett slags motor under ytan. Personalen laddar upp sitt material – journaltext, transkriberade samtal, skolutlåtanden och testresultat – och låter verktyget strukturera det enligt en omfattande utredningsmall. För varje rubrik plockas relevanta uppgifter ut, samtidigt som sådant som bara är allmänt småprat skalas bort.

En viktig princip går igen i hela samarbetet: AI:n får inte göra en egen medicinsk bedömning. Den listar kriterier, lyfter fram citat och exempel ur underlaget och ger en första struktur – men det är alltid klinikern som avgör vad som faktiskt gäller, formulerar slutsatserna och tar ansvar för bedömningen. Mer “tolkande” funktioner finns i bakgrunden, men har medvetet inte aktiverats än eftersom de skulle kunna uppfattas som att verktyget själv ställer diagnos.

Det är ett medvetet val som både stärker tryggheten hos användarna och underlättar det framtida regulatoriska arbetet.

I ett annat skede under besöket pratar man om något som alla kliniker känner igen: eftersläpningar på diktat. När återbesöket ligger om två veckor, men journalanteckningen från förra besöket ännu inte är utskriven. Här används Careifai Summarizer helt enkelt som ett modernt dikteringsstöd.

Läkaren spelar in sitt diktat direkt efter besöket, låter verktyget omvandla det till text och kopierar sedan anteckningen in i journalen. För klinikern innebär det att dokumentationen kan bli klar samma dag som patienten varit där, och uppföljande remisser kan skickas utan att fastna i väntetider. För patienten och familjen betyder det en mer sammanhållen vårdkedja, där nästa steg inte behöver vänta på att text ska skrivas ut.

Det här ersätter inte mötet med patienten – det flyttar bara en del av skrivandet från tangentbordet till rösten.

Samtalet glider ibland iväg mot framtiden. Markus beskriver hur han ser framför sig journalsystem där ljudfiler är grundmaterialet, och där man med olika instruktioner kan söka fram just den information man behöver ur en lång historik. Personalen på JeWe BUP berättar hur de redan idag spelar in diagnostiska resonemang i diagnoskonferenserna, för att kunna återanvända och dokumentera dem bättre.

Samtidigt är samarbetet mycket konkret och jordnära. När psykologerna tycker att intern debiteringsinformation i gränssnittet ser förvirrande ut, plockas den bort från användarvyn. När någon upptäcker ett exempel där modellen genererat en orimlig formulering, används det som testfall för att skruva på instruktioner och avgränsningar. När en mall upplevs som för detaljerad, byggs den om tillsammans.

JeWe BUP är uttalad testkund. Det innebär att deras erfarenheter direkt påverkar hur verktyget utvecklas – inte bara tekniskt, utan i hur arbetsflödena ser ut och vilka situationer det faktiskt ska stödja.

För andra vårdföretagare och kliniker som funderar på AI-stöd i utrednings- och journalarbetet är kanske den viktigaste lärdomen från Borlänge denna: värdet ligger inte i att “införa ett AI-system”, utan i att våga titta på sina egna flöden och justera dem tillsammans med personalen.

På JeWe BUP används Careifai Summarizer som ett verktyg för att fånga och strukturera det man redan gör – från första nybesöket till färdigt utlåtande – med mindre manuellt arbete längs vägen. Patientmötet, det kliniska omdömet och det gemensamma beslutsfattandet i teamet ligger kvar där de hör hemma: hos människorna. AI:n gör det tunga jobbet i bakgrunden.

Och kanske är det just därför som samarbetet i Borlänge säger något om vart barn- och ungdomspsykiatrin är på väg. Inte mot färre professioner – utan mot fler som faktiskt kan ägna sig åt det de är utbildade för, medan systemen runt omkring blir lite mer hjälpsamma för varje version.